Faaaan nu är de jobbigt å de är inte ofta! :-) halva burken compid plåster har snart gått åt. Allt vatten är slut och orken har försvunnit för några km sedan. Men nu är de bara uppför björkberget kvar.

Ok...de här är jobbigt..men helt ok utsikt...

.. har börjat. Har första pausen vid fornbybanken. Tjorven passar på att släcka törsten :-)

Kan se ut så här en middag...pasta oliver kyckling jordgubbar....i vår familj är blandningar inte konstigt så länge man äter upp de man blandar. :-D ketchup och blodpudding är en favorit även pressad citron på potatisbullar och på korv.

De är bara vi vuxna som påverkar barnens matvanor och lär dom vad som är acceptabelt att äta tillsammans...inte deras egna smaksinne vilket man kan fundera över varför de är så. Barn föds inte programmerade att inte tycka om gröna ärtor.

I alla fall en dag till. 1,5 timme träning om dagen är för mycket. Det kräver för mycket planering.

På lördag ska vi ut och vandra. Jag har bara vandrat två gånger i mitt liv medan olle gjort lumpen och har gått betydligt mycket mer. Vi tänkte börja med en 'kort' sväng på ca 2 mil. På söndag kommer vi vara lagom möra kan jag tänka mig.

Är klockan nu. Alltså för tidigt. Jag (Anna) ska ta mig till jobbet. Började cykla till jobbet i går...och de kan hända jag slutar idag eftersom jag nog har ont i alla muskler i kroppen. :-P idag får jag sällskap på cykel...det gör de så mycket lättare.

Jag (Anna) är otroligt höjdrädd.... det försöker jag ändra på så Olle tyckte det här var en bra ideé..det tyckte jag med så länge jag kunde hålla mig i stup rännan när jag klättrade.. utan att titta ner!

Sen var det liksom dags att göra det "på riktigt".. jag är fortfarande lika höjdrädd. Stenar är betydligt kallare, hårdare och mer mossiga och blöta än vad en vägg inomhus är.

När vi kom fram dit vi skulle klättra ute (efter att virrat runt lite i skogen, som alltid) så kom jag även på att högt.. det är betydligt mycket högare när man vet att man ska klättra UPP och inte bara stå och titta på det höga. Mina ben skakade nog mer innan det var min tur än medans jag klättrade.

En sak som är positivt med att vara höjdrädd när man klättrar det är att man håller i sig för sitt liv så man inte ska trilla. Man vågar helt enkelt inte tappa taget..

Olle tyckte det gick så lätt så han tog på sig packning för att få lite träning     

Vi är en mamma och en pappa och 3 barn som kommer blogga när tid finns "över".

Den här bloggen är till för att läsas av släkt och vänner och ni vet ju redan vilka vi är så någon närmare pressentation behövs inte.